fbpx

Mariko, the story

Mariko, the story

Frustrationen och besvikelsen inspirerade oss att utveckla Mariko.

I grund och botten var det en berättelse från Vilja som blev startskottet. 

Hennes berättelse kan du läsa nedan. 

Jag drömmer om att kunna leva ett liv på samma villkor som alla andra. Att kunna följa med mina kompisar och träna, plugga på universitetet och få anställning på webbyrån som jag praktiserade på under gymnasiet.

Jag har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) som innebär att jag har sensoriska och exekutiva utmaningar. Dessa utmaningar gör det väldigt svårt för mig att hantera stimmiga miljöer, och höga plötsliga ljud både skrämmer mig och gör fysiskt ont.

Jag får kämpa väldigt hårt för att kunna organisera och planera min dag då mitt arbetsminne är lika kasst som hos en guldfisk. När oplanerade förändringar sker som tex att tunnelbanan kommer för sent eller att lektioner i skolan plötsligt ändras eller ställs in blir jag väldigt stressad och ibland får jag en meltdown och behöver flera dagar för att återhämta mig.

Jag ställs dagligen inför olika utmaningar och hinder på grund av min funktionsnedsättning, omgivningens okunskap och otillgängliga miljöer. Det går åt väldigt mycket energi för att få dagen att fungera och redan efter lunch är jag ofta väldigt trött och ångestfylld.

Jag känner mig ofta skamsen och stressad över att vara beroende av andra för stöd och att varje dag behöva förklara varför jag ibland behöver hjälp med saker som för dig är självklara och superenkla.

Jag är trött på att varje gång känna ångest inför om jag skall följa med mina kompisar och fika, om jag vågar söka till vidareutbildningen jag drömmer om eller att jag  glömt något viktigt igen.

De personliga utmaningarna, okunskapen hos omgivningen, ångesten och beroendet av andra gör att jag ofta avstår från att engagera mig i olika saker. Under långa perioder har jag varken träffat kompisar, studerat eller jobbat. Det är lätt att jag isolerar mig och mår då psykiskt väldigt dåligt. Det blir en negativ spiral som är svår att ta sig ur.

Tänk om…

– jag hade ett verktyg som jag alltid kunde ha med mig och som skulle göra mig mer självständig?
 
– jag alltid hade tillgång till ett personligt stöd när jag behöver det utan att varje gång ä fråga kompisarna eller mina föräldrar?
 
– fler hade kunskap om just mina utmaningar och vilken hjälp just jag behöver?
 
– jag hade en dag utan ångest?
Facebook
LinkedIn
Twitter
Pinterest
Reddit
Tumblr
WhatsApp
Email